I've never considered myself vain, but now I'm starting to wonder. Yesterday, when I discovered that varicose veins now had appeared on three places, on my legs, I started crying.
But it wasn't just the fact that I thought it looked ugly. It was the feeling of my body breaking. And it probably was also the feeling of something happening to me, that I wasn't ready to identify as me, the person I used to be.
Pregnancy can be overwhelming sometimes.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Stackars du! Jag förstår att det känns konstigt... Men jag har konsulterat Dr. Google och hans ordination är: benen upp i soffan! (och stödstrumpor, men det vill du kanske inte, hihi)
Stödstrumporna åkte på redan när jag upptäckte första åderbråcket. Vi e vänner nu, jag och strumporna.
Benen upp försöker jag också med, men problemet är att de (också enligt Dr. Google) ska vara nere om man vill att barnet ska vända sig i magen. Interest of conflict kallas det väl :)
Aj aj då, då kan nog inte jag och Dr. G hjälpa dig. V får be till Buddha eller nån.. Men vad bra att du och stödstrumporna är polare. Såna är nog bra att ha, både mänskliga och de av textil :)
Själv håller jag på att tillfriskna från en illasinnad magsjuka. Hurra för blåbärssoppa och varma koppen!
Stackars dig! Magsjuka! Hag jag inte haft sen jag var barn, men ack vilka hemska minnen. Skont att du mar battre iaf. Kram!
Post a Comment